Café Mignon

Jag åkte ju till Varberg för några helger sedan. För er som känt mig länge så vet ni att det är min hemstad, men att jag inte varit tillbaka på så länge. Hela 3 år faktiskt. Så kändes som att jag var tvungen att åka tillbaka och träffa familjen, speciellt mina morföräldrar och farföräldrar. Jag landade på fredagen och möttes av mormor och morfar på Landvetter och så åkte vi hem till dom där jag sov över. Morgonen efter bar det av till Varberg, där jag, mormor och morfar åt lunch på Café Mignon innan jag åkte hem till pappa.

Måste säga att det kändes konstigt att vara tillbaka. Fick nästan ångest så fort jag landade. London är ju mitt hem och har varit det sedan jag var 12, och även om jag är stolt över att vara svensk och komma från ett land som är så fint på många sätt, så känner jag inte att jag relaterar till speciellt mycket i Sverige längre.

// I went to Varberg (Sweden) a few weekends ago. For those of you who have known me for a long time know that it is my hometown, but that I haven't been back in a while. 3 years to be precise. So it felt like I had to go back to see my family, especially my grandparents. I arrived at Landvetter on the Friday and was greeted by my material grandparents, who took me back to their place where I spent the night. The next morning we took off to Varberg, where we had lunch at Café Mignon before I went to dads.

I have to say it felt weird being back. I got anxiety almost as soon as I landed. London is my home and has been since I was 12, so even if I am proud of being Swedish and growing up in a country which is so wonderful in so many ways, I don't feel like I can relate much to much in Sweden anymore. //